Psaltaren2

Folkens uppror

1
Varför larma hedningarna och tänka folken fåfänglighet?
2
Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra, mot HERREN och hans smorde:
3
»Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss.»

Herren ler åt deras anslag

4
Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem.
5
Då talar han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse förskräcker han dem:
6
»Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg.»

Det gudomliga beslutet och Sonens myndighet

7
Jag vill förtälja om vad beslutet är; HERREN sade till mig: »Du är min son, jag har i dag fött dig.
8
Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens ändar till egendom.
9
Du skall sönderslå dem med järnspira, såsom lerkärl skall du krossa dem.»

En sista varning och kallelse till underkastelse

10
Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten varna eder, I domare på jorden.
11
Tjänen HERREN med fruktan, och fröjden eder med bävan.
12
Hyllen sonen, så att han icke vredgas och I förgåns på eder väg; ty snart kunde hans vrede upptändas. Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.
Use ← → arrow keys to navigate
Settings

Reading Style

Typeface

Font Size 19px

Reading Width 45 chars

Options