Psaltaren135

Uppmaning till lov i templet

Halleluja! Loven HERRENS namn, loven det, i HERRENS tjänare,

I som stån i HERRENS hus, i gårdarna till vår Guds hus.

Loven HERREN, ty HERREN är god, lovsjungen hans namn, ty det är ljuvligt.

Se, HERREN har utvalt Jakob åt sig, Israel till sin egendom.

Ty jag vet att HERREN är stor, att vår Herre är förmer än alla gudar.

HERREN kan göra allt vad han vill, i himmelen och på jorden, i haven och i alla djup;

han som låter regnskyar stiga upp från jordens ända, han som låter ljungeldar komma med regn och för vinden ut ur dess förvaringsrum;

han som slog de förstfödda i Egypten, både människor och boskap;

han som sände tecken och under över dig, Egypten, över Farao och alla hans tjänare;

han som slog stora folk och dräpte mäktiga konungar:

Sihon, amoréernas konung, och Og, konungen i Basan, med alla Kanaans riken,

och gav deras land till arvedel, till arvedel åt sitt folk Israel.

HERRE, ditt namn varar evinnerligen, HERRE, din åminnelse från släkte till släkte.

Ty HERREN skaffar rätt åt sitt folk, och över sina tjänare förbarmar han sig.

Hedningarnas avgudar äro silver och guld, verk av människohänder.

De hava mun och tala icke, de hava ögon och se icke,

de hava öron och lyssna icke till, och ingen ande är i deras mun.

De som hava gjort dem skola bliva dem lika, ja, alla som förtrösta på dem.

I av Israels hus, loven HERREN; I av Arons hus, loven HERREN;

I av Levis hus, loven HERREN; I som frukten HERREN[1], loven HERREN.

Lovad vare HERREN från Sion, han som bor i Jerusalem! Halleluja! [1] Se Frukta Gud i Ordförkl.

Use ← → arrow keys to navigate