Psaltaren 130

Ett rop ur djupen 1–2

1

En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.

2

Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.

Förlåtelsen är hoppets grund 3–4

3

Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?

4

Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.

Tålmodig väntan på Guds ord 5–6

5

Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.

6

Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.

Hopp och återlösning för Israel 7–8

7

Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.

8

Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.

Bibeltext: Swedish Bible (1917) · Fri från upphovsrätt