Psaltaren 68:7-18 (SV1917) | TrulyRandomVerse

7

en Gud som förhjälper de ensamma till ett hem, och som för de fångna ut till lycka; allenast de gensträviga måste bo i en öken.

8

Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk, när du gick fram i ödemarken, Sela,

9

då bävade jorden, då utgöt himmelen sina flöden inför Guds ansikte; ja, Sinai bävade för Guds ansikte; Israels Guds.

10

Ett nåderikt regn lät du falla, o Gud; ditt arvland, som försmäktade, vederkvickte du.

11

Din skara fick bo däri; genom din godhet beredde du det åt de betryckta, o Gud.

12

Herren låter höra sitt ord, stor är skaran av kvinnor som båda glädje:

13

»Härskarornas konungar fly, de fly, och husmodern därhemma får utskifta byte.

14

Viljen I då ligga stilla inom edra hägnader? Duvans vingar äro höljda i silver, och hennes fjädrar skimra av guld.

15

När den Allsmäktige förströr konungarna i landet, faller snö på Salmon.»

16

Ett Guds berg är Basans berg, ett högtoppigt berg är Basans berg.

17

Men varför sen I så avogt, I höga berg, på det berg som Gud har utkorat till sitt säte, det där ock HERREN skall bo för alltid?

18

Guds vagnar äro tiotusenden, tusen och åter tusen; Herren drog fram med dem, Sinai är nu i helgedomen.

Psaltaren 68:7-18