TRV
Psaltaren 68:7-14
7
en Gud som förhjälper de ensamma till ett hem, och som för de fångna ut till lycka; allenast de gensträviga måste bo i en öken.
8
Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk, när du gick fram i ödemarken, Sela,
9
då bävade jorden, då utgöt himmelen sina flöden inför Guds ansikte; ja, Sinai bävade för Guds ansikte; Israels Guds.
10
Ett nåderikt regn lät du falla, o Gud; ditt arvland, som försmäktade, vederkvickte du.
11
Din skara fick bo däri; genom din godhet beredde du det åt de betryckta, o Gud.
12
Herren låter höra sitt ord, stor är skaran av kvinnor som båda glädje:
13
»Härskarornas konungar fly, de fly, och husmodern därhemma får utskifta byte.
14
Viljen I då ligga stilla inom edra hägnader? Duvans vingar äro höljda i silver, och hennes fjädrar skimra av guld.
Settings