Guds tåg genom öknen

Psaltaren 68:7-14

en Gud som förhjälper de ensamma till ett hem, och som för de fångna ut till lycka; allenast de gensträviga måste bo i en öken.

Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk, när du gick fram i ödemarken, Sela,

då bävade jorden, då utgöt himmelen sina flöden inför Guds ansikte; ja, Sinai bävade för Guds ansikte; Israels Guds.

Ett nåderikt regn lät du falla, o Gud; ditt arvland, som försmäktade, vederkvickte du.

Din skara fick bo däri; genom din godhet beredde du det åt de betryckta, o Gud.

Herren låter höra sitt ord, stor är skaran av kvinnor som båda glädje:

»Härskarornas konungar fly, de fly, och husmodern därhemma får utskifta byte.

Viljen I då ligga stilla inom edra hägnader? Duvans vingar äro höljda i silver, och hennes fjädrar skimra av guld.