TRV
Psaltaren 57:7-11
7
De lägga ut nät för mina fötter, min själ böjes ned, de gräva för mig en grop, men de falla själva däri. Sela.
8
Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, mitt hjärta är frimodigt; jag vill sjunga och lova.
9
Vakna upp, min ära[1]; upp, psaltare och harpa! Jag vill väcka morgonrodnaden.
10
Jag vill tacka dig bland folken, Herre; jag vill lovsjunga dig bland folkslagen.
11
Ty din nåd är stor allt upp till himmelen och din trofasthet allt upp till skyarna. Upphöjd vare du, Gud, över himmelen; över hela jorden sträcke sig din ära. [1] Se Ära i Ordförkl.
Settings