TRV
Psaltaren 56:1-10
1
För sångmästaren, efter »Den stumma duvan i fjärran»; en sång av David, når filistéerna grepo honom i Gat.
2
Var mig nådig, o Gud, ty människor stå mig efter livet; beständigt tränga mig stridsmän.
3
Mina förföljare stå mig beständigt efter livet; ja, de äro många, som i högmod strida mot mig.
4
Men när fruktan kommer över mig, sätter jag min förtröstan på dig.
5
Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord, på Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kan det som är kött göra mig?
6
Beständigt förbittra de livet för mig, alla deras tankar gå ut på att skada mig.
7
De rota sig samman, de lägga försåt, de vakta på mina steg, ty de stå efter mitt liv.
8
Skulle de räddas med all sin ondska? Nej, slå ned folken, Gud, i din vrede.
9
Du har räknat min flykts dagar. Samla mina tårar i din lägel; de stå ju i din bok.
10
Så måste då mina fiender vika tillbaka på den dag då jag ropar; det vet jag, att Gud står mig bi.
Settings