Psaltaren 22:4

Visar vers 4 med omgivande sammanhang.

För sångmästaren, efter »Morgonrodnadens hind»; en psalm av David.

Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.

Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.

Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.

På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.

Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.

Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.