Sökandet efter en medlare

25

Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;

26

de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.

27

Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,

28

Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.

29

Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?

30

Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,

31

så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.

32

Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;

33

ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.

34

Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;

35

då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.