Gud förintar obevekligen människans hopp

Job 14:18-22

Men såsom själva berget faller och förvittrar, och såsom klippan flyttas ifrån sin plats,

såsom stenar nötas sönder genom vattnet, och såsom mullen sköljes bort av dess flöden, så gör du ock människans hopp om intet.

Du slår henne ned för alltid, och hon far hädan; du förvandlar hennes ansikte och driver henne bort.

Om hennes barn komma till ära, så känner hon det icke; om de sjunka ned till ringhet, så aktar hon dock ej på dem.

Hennes kropp känner blott sin egen plåga, hennes själ blott den sorg hon själv får förnimma.