Psaltaren 120
Ett rop om räddning 1–2
1
En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.
2
HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.
Den svekfulles öde 3–4
3
Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?
4
Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.
Klagan över landsflykt bland fientliga folk 5–7
5
Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!
6
Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.
7
Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.
Bibeltext: Swedish Bible (1917) · Fri från upphovsrätt
Study note