Psaltaren 139:1-12 (SV1917) | TrulyRandomVerse

1

För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.

2

Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.

3

Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.

4

Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.

5

Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.

6

En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.

7

Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?

8

Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där.

9

Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,

10

så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.

11

Och om jag sade: »Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig»,

12

så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.

Psaltaren 139:1-12