Psaltaren 132:1-10
1
En vallfartssång. Tänk, HERRE, David till godo, på allt vad han fick lida,
2
han som svor HERREN en ed och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob;
3
»Jag skall icke gå in i den hydda där jag bor, ej heller bestiga mitt viloläger,
4
jag skall icke unna mina ögon sömn eller mina ögonlock slummer,
5
förrän jag har funnit en plats åt HERREN, en boning åt den Starke i Jakob.»
6
Ja, vi hörde därom i Efrata, vi förnummo det i skogsbygden.
7
Låtom oss gå in i hans boning, tillbedja vid hans fotapall.
8
Stå upp, HERRE, och kom till din vilostad, du och din makts ark.
9
Dina präster vare klädda i rättfärdighet, och dina fromma juble.
10
För din tjänare Davids skull må du icke visa tillbaka din smorde.
Settings