TRV
Psaltaren 109:21-29
21
Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.
22
Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.
23
Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.
24
Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.
25
Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.
26
Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;
27
och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.
28
Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.
29
Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.
Settings