Ordspråksboken 7:6-12

Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;

då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.

Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,

skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde

Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.

Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.

Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.