Jesus tvår lärjungarnas fötter

1

Före påskhögtiden hände sig detta. Jesus visste att stunden var kommen för honom att gå bort ifrån denna världen till Fadern; och såsom han allt hittills hade älskat sina egna här i världen, så gav han dem nu ett yttersta bevis på sin kärlek.

2

De höllo nu aftonmåltid, och djävulen hade redan ingivit Judas Iskariot, Simons son, i hjärtat att förråda Jesus.

3

Och Jesus visste att Fadern hade givit allt i hans händer, och att han hade gått ut från Gud och skulle gå till Gud.

4

Men han stod upp från måltiden och lade av sig överklädnaden och tog en linneduk och band den om sig.

5

Sedan slog han vatten i ett bäcken och begynte två lärjungarnas fötter och torkade dem med linneduken som han hade bundit om sig.

6

Så kom han till Simon Petrus. Denne sade då till honom: »Herre, skulle du två mina fötter?»

7

Jesus svarade och sade till honom: »Vad jag gör förstår du icke nu, men framdeles skall du fatta det.»

8

Petrus sade till honom: »Aldrig någonsin skall du två mina fötter!» Jesus svarade honom: »Om jag icke tvår dig, så har du ingen del med mig.»

9

Då sade Simon Petrus till honom: »Herre, icke allenast mina fötter, utan ock händer och huvud!»

10

Jesus svarade honom: »Den som är helt tvagen, han behöver allenast två fötterna; han är ju i övrigt hel och hållen ren. Så ären ock I rena -- dock icke alla.»

11

Han visste nämligen vem det var som skulle förråda honom; därför sade han att de icke alla voro rena.

12

Sedan han nu hade tvagit deras fötter och tagit på sig överklädnaden och åter lagt sig ned vid bordet, sade han till dem: »Förstån I vad jag har gjort med eder?

13

I kallen mig 'Mästare' och 'Herre', och I säger rätt, ty jag är så.

14

Har nu jag, eder Herre och Mästare, tvagit edra fötter, så ären ock I pliktiga att två varandras fötter.

15

Jag har ju givit eder ett föredöme, för att I skolen göra såsom jag har gjort mot eder.

16

Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Tjänaren är icke förmer än sin herre, ej heller sändebudet förmer än den som har sänt honom.

17

Då I veten detta, saliga ären I, om I ock gören det.

Reading Style

Typeface

Font Size 19px

Options