- English
- King James KJV
- Complete Jewish CJB
- World English WEBM
- Berean Standard BSB
- American Standard ASV
- Geneva GNV
- Young's Literal YLT
- Douay-Rheims DRC
- International
- Shqip ALB
- العربية SVD
- বাংলা BN-IRV
- မြန်မာ Judson
- 简体文 CUV-S
- 繁體中文 CUV-T
- Čeština BKR
- Nederlands STVE
- Français LSG
- Deutsch SCH
- Ελληνικά Vamvas
- ગુજરાતી GU-IRV
- Hausa HCB
- עברית Hebrew
- हिन्दी HCV
- Magyar KAROLI
- Bahasa Indonesia INDO-TB
- Italiano Diodati
- 日本語 Kougo
- 한국어 Korean
- മലയാളം MAL
- मराठी MRCV
- Norsk DNB
- فارسی OPV
- Polski BG
- Português Almeida
- Română Cornilescu
- Русский Synodal
- Español RVG
- Kiswahili Neno
- Svenska SV1917
- Tagalog TAG-ADB
- தமிழ் TCV
- తెలుగు TSA
- ภาษาไทย THAI-KJV
- Українська Ohienko
- Tiếng Việt CADMAN
- Yorùbá YCB
Elihus inre tvång att tala
Job 32:15-22
15
Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.
16
Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!
17
Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.
18
Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.
19
Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.
20
Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.
21
Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.
22
Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!
Settings