TRV
Job 14:1-6
1
Människan, av kvinna född, lever en liten tid och mättas av oro;
2
lik ett blomster växer hon upp och vissnar bort, hon flyr undan såsom skuggan och har intet bestånd.
3
Och till att vakta på en sådan upplåter du dina ögon, ja, du drager mig till doms inför dig.
4
Som om en ren skulle kunna framgå av en oren! Sådant kan ju aldrig ske.
5
Äro nu människans dagar oryggligt bestämda, hennes månaders antal fastställt av dig, har du utstakat en gräns som hon ej kan överskrida,
6
vänd då din blick ifrån henne och unna henne ro, låt henne njuta en dagakarls glädje av sin dag.
Settings