Psaltaren12

Bön i en värld av svekfulla människor

För sångmästaren, till Seminít; en psalm av David.

Fräls, HERRE; ty de fromma äro borta, de trogna äro försvunna ifrån människors barn.

De tala lögn, den ene med den andre; med hala läppar tala de, och med dubbelt hjärta.

HERREN utrote alla hala läppar, den tunga som talar stora ord,

Herrens löfte att ingripa

dem som säga: »Genom vår tunga äro vi starka, våra läppar stå oss bi; vem är herre över oss?»

»Eftersom de arma lida övervåld och de fattiga klaga, vill jag nu stå upp», säger HERREN; »jag vill skaffa frälsning åt den som längtar därefter.»

Förtröstan på Guds bevarande

HERRENS tal är ett rent tal, likt silver som rinner ned mot jorden, luttrat i degeln, renat sju gånger.

Du, HERRE, skall bevara dem, du skall beskydda dem för detta släkte evinnerligen.Ty runt omkring dem vandra de ogudaktiga, då nu uselheten är rådande bland människors barn.

Use ← → arrow keys to navigate

Psaltaren12

Bön i en värld av svekfulla människor

Herrens löfte att ingripa

Förtröstan på Guds bevarande

Reading style

Typeface

Font size 19px

Reading width 90 chars

Options