Svenska

Psaltaren 12

Bön i en värld av svekfulla människor 1–4

1
För sångmästaren, till Seminít; en psalm av David.
2
Fräls, HERRE; ty de fromma äro borta, de trogna äro försvunna ifrån människors barn.
3
De tala lögn, den ene med den andre; med hala läppar tala de, och med dubbelt hjärta.
4
HERREN utrote alla hala läppar, den tunga som talar stora ord,

Herrens löfte att ingripa 5–6

5
dem som säga: »Genom vår tunga äro vi starka, våra läppar stå oss bi; vem är herre över oss?»
6
»Eftersom de arma lida övervåld och de fattiga klaga, vill jag nu stå upp», säger HERREN; »jag vill skaffa frälsning åt den som längtar därefter.»

Förtröstan på Guds bevarande 7–8

7
HERRENS tal är ett rent tal, likt silver som rinner ned mot jorden, luttrat i degeln, renat sju gånger.
8
Du, HERRE, skall bevara dem, du skall beskydda dem för detta släkte evinnerligen.Ty runt omkring dem vandra de ogudaktiga, då nu uselheten är rådande bland människors barn.

Bibeltext: Swedish Bible (1917) · Fri från upphovsrätt