Psaltaren115

Bön om Guds ära

Icke åt oss, HERRE, icke åt oss, utan åt ditt namn giv äran, för din nåds, för din sannings skull.

Varför skulle hedningarna få säga: »Var är nu deras Gud?»

Vår Gud är ju i himmelen; han kan göra allt vad han vill.

Men deras avgudar äro silver och guld, verk av människohänder.

De hava mun och tala icke, de hava ögon och se icke,

de hava öron och höra icke, de hava näsa och lukta icke.

Med sina händer taga de icke, med sina fötter gå de icke; de hava intet ljud i sin strupe.

De som hava gjort dem skola bliva dem lika, ja, alla som förtrösta på dem.

I av Israel, förtrösten på HERREN. Ja, han är deras hjälp och sköld.

I av Arons hus, förtrösten på HERREN. Ja, han är deras hjälp och sköld.

I som frukten HERREN[1], förtrösten på HERREN. Ja, han är deras hjälp och sköld.

HERREN har tänkt på oss, han skall välsigna, han skall välsigna Israels hus, han skall välsigna Arons hus,

han skall välsigna dem som frukta HERREN, de små såväl som de stora.

Ja, HERREN föröke eder, seder själva och edra barn.

Varen välsignade av HERREN, av honom som har gjort himmel och jord.

Himmelen är HERRENS himmel, och jorden har han givit åt människors barn.

De döda prisa icke HERREN, ingen som har farit ned i det tysta.

Men vi, vi skola lova HERREN från nu och till evig tid. Halleluja! [1] Se Frukta Gud i Ordförkl.

Use ← → arrow keys to navigate